phlegm

Enligt en dansk, konstig undersökning behöver varje enskild individ 16 kramar om dagen för att må bra och fungera normalt. Detta är det absoluta minimibehövet och givetvis rekomenderas vi till ett större utbyte av kramar. Jag ligger mil ifrån den undre gränser, och däri ligger mitt problem.

Trots att jag lever ett tämligen socialt och trevligt liv med vinkvällar, bullbakande och fikahäng, känner jag ibland att det fattas en eller två pusselbitar för att göra det hela komplett. Jag är snygg, singel och snäll och har lätt för att träffa människor, inkassera nya vänner och från tid till annan få lite smaskig kvinnlig kärlek.

Så egentligen borde jag hålla min käft, snällt promenera vidare och inte alls skapa trådar med detta tema. Men...

Mitt problem, för att förklara det kort och snabbt, är avsaknaden av mänsklig kontakt. Jag behöver fler kramar, mer pussar, massor av klappar på huvudet och gärna ett riktigt hångel lite då och då. Mina kompisar, både tjejer och killar, attakeras så fort tillfälle ges; Mina föräldrar fungerar utmärkt som mänskliga kuddar och snuttefiltar; Husdjur, mestadels andras iom att jag saknar själv, kan temporärt fylla en funktion.

Men alla dessa källor till skön mänsklig kontakt kan tyvärr bara utnyttjas till viss del, till en viss punkt och sedan uppfattas det som konstigt. Polarna tror man är dum i huvet om man är för kontaktbenägen, päronen pallar inte kramas hur länge ofta som helst osv. osv.