Mina nya arbetskamrater är imbecilla idioter
Men nu till det lilla kruxet. Människorna som plötsligt forvandlades från namnlösa ansikten till permanenta kollegor, är för att använda rättstavad och grammatisk kontrollerad svenska,
kompletta och totala idioter. Jargongen som råder på kontoret är en salig och sjuk blanding av extrem kapitalism, småputtrande rasism och underlig människosyn. Chefen är en tokig pakistanier som aldrig slutar prata eller studsa, och har absolut inte alla x (fyll i med valfritt substantiv) i y (komplettera med en lokation).
Hur tacklar jag en sådan här situation bäst?
Ska jag bita i det sura äpplet, knyta näven lite extra hårt i fickan och rida ut stormen som en förmögen och välgödd sjörövarkung, eller är det kanske sundare och och smartare att ställa till med rent jävelskap, lite pandemonium och således en säker väg till a-kassan?
Jag behöver desperat hjälp här, så kom med lite snygga tips, kloka lösningar och känn er för all del, inte rädda för att ställa obekväma eller skrämmande frågor... Skjut!
Nudlar - Världens sämsta måltid?
Jag har alltid hävdat att min mage är något av en bortskämd, semimullig och ouppfostrad skitstövel. Vissa skulle kanske vilja kalla honom modern och en nypa smart, men endast jag känner till hans riktiga och korrekta väsen. Han är och kommer alltid att förbli ett riktigt överklass till svin, denna gång förklädd till en ful och illaluktande kroppsdel.
Allt som oftast är han alltså tokhungrig, grinig och omedgörlig, precis som en liten fnöskig bebis, och för att vara absolut ärlig; majoriteten av kommunikationen mellan oss består av ett ständigt och konstant klagande från hans patetiska lilla sida samt ett vekt, lamt och svagt agerande i form av lydnad från min. Tyvärr.
På en daglig basis blir den lille rackaren fly förbannad på mig kanske sju, åtta gånger samt en smula arg, ungefär tre. Han är jävligt lurig och oberäknelig och har självfallet därför en lika lömsk och genial taktik. Taktiken går ut på att utsöndra konstiga och obskyra läten, påverka min kropp negativt, både fysiskt och psykiskt och fylla buken med gaser för att uppnå sitt slutmål och önskvärda status. Det han siktar på och kräver är en rejäl och fullgod påfyllning av diverse matkonstellationer och gärna någon smaskig dryck.
Så, i skrivande stund sitter vi alltså här, magen och jag, och givetvis har vi precis haft en så kallad " hetlevrad argumentation". Hela dagen lång har han skrikit som en stucken, förfördelad och torterad gris, och hans beteende idag måste slå något slags rekord. Han är sinnessjukt jobbig. Men just idag har jag bestämt mig. Inte vika ner mig, inte vara svag. Så i en slumpartad kompromiss bestämde vi oss för att en varningstråd på whoa, iaf skulle ge mig en tidfrist på cirkus två timmar, så länge meddelandet och budskapet gick fram.
Ät inte nudlar! Det ser ut som skit, det smakar skit, och aldrig, aldrig någonsin har en mage varit nöjd med sin husse, efter ett intag av denna pastaliknande kryddsörja.