Regnet öser ner och jag börjar känna mig tuff

Det är möjligt att jag lider av någon tropisk sjukdom, är allmänt dum i huvet eller bara vill vara rebellisk och skönt suicidal. Men jag måste erkänna att det enda som ens är i närheten av att få mig att må som en nyavsugen kung på LSD är när vädergudarna tar tag i mikrofonen och gormar: Nu är det dax för en näve regn!

På något konstigt sätt börjar barndomsminnen och andra sköna historier göra sig påminda, fåniga filmklipp och nersmörade fotokopior flashar förbi och de gamla välbekanta regnkänslorna gör sig omedelbart påminda. Av all plötslig upphetsning börjar givetvis mina fingrar skaka, mina ögon leta upp smarriga vattenpölar och mina ben vill aldrig någonsin sluta dansa. Jag känner mig som elva, nykär och morgonpigg igen, och vill aldrig att det ska ta slut.

Det finns nämnligen något väldigt magiskt och förtrollat med att stå ute vid sin favorit gunga, iklädd sina bästa gummistövlar och bara dregla över att Gud valt att lätta på den överfyllda och blyga blåsan. Det är så enkelt på något sätt, så jävla gratis och det är lika underbart varje gång.


Nå. Vem hänger med ut och nakendansar i det sköna, regninga vädret?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback