phlegm

Redan nu, under trådens första nervösa två meningar, d.v.s den virtuella uppvärmingen och internet-stretchingen, passar jag på att lägga in en liten feg brasklapp: Det finns en läskigt överhängande risk att trådens innehåll kommer att tendera till det långdragna, högtravande och seglivade. Jag vill dock poängtera att det finns absolut ingen anledningen till att inleda och starta någon läpphängning på grund av det, utan jag tror starkt på att tråden kan bli både gemytlig, gammaldags och smakrik för samtliga inblandade.

Dagens ämne:Ordbajseri

I min livliga och konstiga ungdom har jag pratat med människor som på alvar hävdat att ordbajseri inte är en konstform. Min mormor har berättat hemska och mörka historier om elaka kvinnor och manhaftiga män som faktiskt skrattat åt, och tittat ner på denna underbara sport. Inte nog med det, för tjugo minuter sen, ringde en av mina bästa vänner och delgav mig en horribel nyhet: En gemensam kamrat har under flera månader blivit trakasserad och förlöjligad p.g.a. sin kärlek till ordbajseriet. Vad i helvete håller folk på med?

Ordbajseri, med all sin fräna finess, sina korkade kontraster och de lustiga överraskningsmomenten, är ett av de trevligaste och slappaste sätt att slösa kopiösa mängder med tid. Jag kan sitta i timtal och skratta mig hes åt tokiga ordvitsar, retarderade klyschor och fyndiga ordval. Om det är jag eller någon annan idiot som skrivit ner det och harklat formuleringshalsen, spelar inte speciellt stor roll. Huvudsaken är att jag gillar det.

Inte klar med skolarbetet?
Känns det som att ditt CV behöver plastikopereras?
Vill lillasyster höra en godnatt-saga?

Användningsområdena är som du ser, ofantligt många och ganska grymma. Och att kunna skriva mycket om lite är en gudasänd och rolig egenskap, som först efter flera, flera års träning kan inkasseras och användas. Börja träna redan idag, och ge din personlighet och intellekt den present de alltid längtat efter...