Fantastiska människor

Om du och jag av någon anledning skulle få för oss att småsnacka i kön till snabbköpet, ledigt konversera på ett togaparty eller spotta vatten på varandra vid någon bakteriefylld sandstrand är chanserna groteskt stora att jag aldrig kommer att fundera över din existens någonsin igen. Detta är ingenting jag rår för, så ta det absolut inte personligt eller börja gråta, men majoriteten av de människor jag träffar raderas permanent ur min minnesbalk sekunden efter det att de lämnat mitt synfält. Konstaterande: Det är så jag interakterar med medmänniskor.

Hur som helst, vissa krabater är självfallet så pass annorlunda, roliga och sjuka att de lämnar ett gediget, benhårt intryck och aldrig, aldrig glöms bort.

Denna tråd dedikeras därför till de personer som fått oss att skratta upp både en och två lungor, fuckat upp vår världsbild och allmänt förgyllt våra liv med smaskiga förfesthistorier och anekdoter. Ni är ett gäng sjuka och konstiga individer, men ni förtjänar all uppmuntran och kärlek ni kan komma över.


Här är mina kärleksförklaringar:

Brev 1 - Till en underbar man vid namn Kjell

Hej Kjell!
Vet inte om du minns mig, men vi träffades för fyra långa år sen på en skitig husvagnkamping utanför Göteborg. Du och dina hundar bodde i schabraket brevid mitt, och ni var nästan alltid glada och berusade. Du gillade ölkorv och höll på en del med brevduvor om jag inte minns fel. Anledningen till att jag skriver detta är att du är en fantastisk man, med många fina egenskaper. Historierna du så ledigt och fint berättade var olagligt bra, och jag kommer aldrig att träffa en säkrare och mer stilren berättare. Keep on truckin!

Brev 2 - Till en tokig tant på Hultsfreds Festivalen

Hej Josefin!
Att du en dag för ett år sen, iklädd blommig klännig och nyborstat leende fick mig att glömma mina vardagliga problem för några minuter är fortfarande något jag blir rörd till tårar av att tänka på. Jag hade haft en riktigt trist och allmänt småländsk bakfylledag, när jag passerade dig och din skotskrutiga filt. Varför du bad en främling att slå sig ner och spela yatzy, dricka glögg och lyssna i din nyinköpta Sony Walkman, kommer jag nog aldrig få veta. Men en sak vill jag att du ska bära med dig. Det ansiktsuttryck och varma ord du sa när jag lämnade filten och ditt liv för alltid, kommer ständigt att finnas i mitt hjärta. Du är min alldeles egna lilla stora stege.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback