Den ständiga jakten på endorfiner
För ett par veckor sen satt jag, för ovanlighetens skull och slözappade mellan några tramsiga kanaler på min kära dumburk. Ett par minuter senare, för vanlighetens skull, kunde jag kallt konstera att samtliga program som rullades upp framför mina rödsprängda ögon antingen kunde klassas som katastrofalt barnsliga, retfullt repriserade eller bara normalt tv3-fattiga.
Frustrationen för en man i mina skor; mogen, motiverad och modern, blev givetvis för stor och jag applicerade därför mitt vanliga, superhemliga tricks... Discovery Channeln rattades försiktigt in och en spännande dokumentär (välartikulerad berättare med silkeslen och brittisk accent, ackompanjerad av stillbilder och fantastika animationer) visade sig vara eftermiddagens smaskiga dessert.
Glad och fnittrig över min övermänskiga genialitet och den förträffliga timingen med ett kvalitetsprogram satte jag mig till rätta i favoritfotöljen och tog fram mina speciellt utvalda dokumentär-glasögon. Livet är allt bra fint ibland, tänkte jag och skulle inte bli besviken.
45 nervkittlande och informativa* minuter senare är jag så mätt på fakta att jag faktiskt funderar på att eniro:a fram E-Types pappas mob-nummer bara för att skymfa gubben och reta honom för hans gråa mustach. Agressionerna lugnade dock ner sig snabbt och sekunderna efter mitt rationella utspel var det bara välbehag och lugn som genomströmmde min faktafyllda kropp.
* - Jag ska inte tråka ut er med en full redogörelse för vad som sades i prgrammet utan väljer i stället att presentera pudelns kärna i all hast: Den moderna människan lever i ständig jakt på endorfiner. Om det sen handlar om att knarka, träna som en dåre eller frenetisk utöva samlag spelar ingen roll. I stort sätt alla våra handlingar och tankar speglar och understryker nämligen tesen, och därmed basta.
Vet inte hur du ställer dig till denna information, men jag måste erkänna att det känns faktiskt ganska skönt. Att en spliff, ett par vändor ute på löparbanan och lite kopluerande kan garantera mig tillfredställelse är ingenting annat än goda, grymma och finfina nyheter.
Frustrationen för en man i mina skor; mogen, motiverad och modern, blev givetvis för stor och jag applicerade därför mitt vanliga, superhemliga tricks... Discovery Channeln rattades försiktigt in och en spännande dokumentär (välartikulerad berättare med silkeslen och brittisk accent, ackompanjerad av stillbilder och fantastika animationer) visade sig vara eftermiddagens smaskiga dessert.
Glad och fnittrig över min övermänskiga genialitet och den förträffliga timingen med ett kvalitetsprogram satte jag mig till rätta i favoritfotöljen och tog fram mina speciellt utvalda dokumentär-glasögon. Livet är allt bra fint ibland, tänkte jag och skulle inte bli besviken.
45 nervkittlande och informativa* minuter senare är jag så mätt på fakta att jag faktiskt funderar på att eniro:a fram E-Types pappas mob-nummer bara för att skymfa gubben och reta honom för hans gråa mustach. Agressionerna lugnade dock ner sig snabbt och sekunderna efter mitt rationella utspel var det bara välbehag och lugn som genomströmmde min faktafyllda kropp.
* - Jag ska inte tråka ut er med en full redogörelse för vad som sades i prgrammet utan väljer i stället att presentera pudelns kärna i all hast: Den moderna människan lever i ständig jakt på endorfiner. Om det sen handlar om att knarka, träna som en dåre eller frenetisk utöva samlag spelar ingen roll. I stort sätt alla våra handlingar och tankar speglar och understryker nämligen tesen, och därmed basta.
Vet inte hur du ställer dig till denna information, men jag måste erkänna att det känns faktiskt ganska skönt. Att en spliff, ett par vändor ute på löparbanan och lite kopluerande kan garantera mig tillfredställelse är ingenting annat än goda, grymma och finfina nyheter.
Kommentarer
Trackback