phlegm

Anledningen till att uppdelningen mellan snälla och dumma människor är helt bananas på den elektroniska grusvägen är förhållandevis enkel. Allt man behöver göra är att applicera lite skogsdoftande psykologi, tugga i sig lite sunt förnuft och bokstavera "uppmärksamhetstörst" baklänges. Gör man detta i rätt ordning och under tillräckligt lång tid, kommer var och en av er att till slut sitta med svaret.

Nu vet ju jag med mig att ni är sjukt lata människor (ni sitter trots allt och läser en total främlings mest ytliga tankar, as we speak) så jag har redan preparerat övningen genom att ställa in svaret i ugnen för en halvtimme sen. Vill ni smaka?

Den största anledningen till att vissa ständigt verkar arga, bittra, ja till och med hatiska på nätet är att de en gång i tiden iakttagit en cynisk legend "in action". Därför drömmer alla om att en vacker dag leverera den mest perfekt avvägda och delikata punchlinen. Att ständigt vara redo att slänga ur sig en väl avvägd "owned", "gammalt", "hur dum i huvudet kan en människa på åtta jordsnurr egentligen va?" är inte enkelt och kräver både tålamod och en stor portion rutin. Problemet med dessa bittra individer är att de inte besitter tillräcklig intelligens för att skifta mellan olika känslolägen, och vetskapen att de en dag, kanske kanske, kommer få in den ultimata träffen driver dem vidare.

Vi andra vet att dessa små jobbiga pseudonymer agerar helt fel, (vi slår av och på vår ironiska/hårda attityd lika lätt och ledigt som en fyrtornsväktare slår på ljuset när han "stämplar in" på jobbet) och att det givetvis är en osäkerhet och önskan om att bli omtyckt som fungerar som primärt bränsle.

Chilla ner säger jag bara. Och till er barn som läser detta: "Tell your friends, sanningen finns alltid hos mig."

Begreppet humor har en något abstrakt och flummfilosofisk doft omkring sig. Det går inte att "pinpointa" exakt vad som innefattas i termen då alla har en alldeles speciell och öronmärkt definition att bjuda på. Vissa kissar i brallan bara de hör någon lite löst vissla signaturmelodin till Benny Hill. Andra bänkar sig med chips, tråkiga personligheter och dipp framför en helkväll med det galna gänget från "Hey Baberia". Som sagt, allas humorbåtar flyter av olika anledningar, och att därför ge sig in på generaliseringar eller tyda mönster i denna klibbiga genre, är därför mycket riskfullt och korkat. Trots detta ska jag försöka ge mig i den djungel som bäst lyssnar till namnet humor. Häng med vettja, som Robert Aschberg säkert hade sagt.

Min infallsvinkel på fenomenet humor har du redan kunnat tjuvläsa i rubriken, men för den som av någon anledning lider av dyslexi endast när det kommer till ingress och rubrikskrift, tar jag det en gång till. Hur lång hållbarhet har humor? Och kanske mer specifikt. Killarna och tjejerna som sysslar med stand-up, hur länge kommer deras alster att fungera?

Infallsvinkeln ser förhållandevis enkel ut. Dagens stand-up humor största brist är att den funkar endast om man känner till alla inblandade individer. En kille som Magnus Betnér är en runsten om tjugo år. Pablo Fransisco är en bärnsten. Dave Chapelle är ett regalskepp. Listan kan göras hur lång som helst, men ska sanningen fram, kan de flesta stå-uppare snällast beskrivas som det retarderade folkets samlade kommentatorröst. De pladdrar på om olika kändisar, spyr galla över utvalda celebriteter och imiterar de som har en rolig dialekt eller accent.

Givetvis finns det några lysande undantag som har infallsvinklar och historier som med all säkerhet har längre hållbarhet än "senaste nytt från Kändis AB"-rutiner. Ska inte nämna några specifika namn, då inga speciella namn dök upp medan jag skrev detta.

Faktum och tankeställning kvarstår. Hur länge kommer folk att fnissa åt parodier på kända människor? Finns det någon lösning på detta problem?

Slå mig tillbaka.